Historier

Rotterdam Marathon 2006 – Blowing in the wind

Söndag morgon, 07:10, strålande sol och 5 grader i luften, inte en vindpust. Skakar av mig morrontröttheten och börjar laga frukost. Från hotellrummet så är det utsikt över hela stan och alla flaggor hänger rätt ner på sina stänger. Yes! Prognoserna hade ju talat om 8-13 m/s så det här känns bra.

  • 08:00, det har börjat blåsa lite.
  • 09:00, det blåser mer.
  • 10:00, en timme till start, alla flaggor piskar rätt ut från stängerna.

Ok, bara att gilla läget. Detta kommer helt klart att bli en stor utmaning. På lördagen så sprang jag mitt bästa pass på evigheter. 2.5 km i tävlingsfart och benen bara flög fram. Vilken skillnad mot dom senaste månadernas trubbel med avbrutna pass, sänkt fart osv osv pga smärtande ljumskar och därtill följande muskelkramper. Trots det har jag malt på under vintern och ändå hållit en hygglig träningsmängd fastän det många gånger har varit fruktansvärt frustrerande. Har hela tiden fått ta en dag i taget men jag ville så gärna köra en mara i April. Speciellt som Anders var med här och skulle kunna ge utmärkt sparring. Dessutom hade vi med oss Sonja och Sussie som langare så dom yttre förutsättningarna för ett bra lopp fanns verkligen. Fick inte många chanser att testa marafarten innan utan snö och is men pulsvärdena indikerade att min fart var 3.50-3,52/km. Frågan var bara om löpekonomin satt i den farten också?

Söndag 10.40, vinkar åt Stefan N som står i fållan bredvid, ett 20:tal meter bort. Anders kommer in i fållan och vi snackar lite om loppet. Konstaterar att vi måste verkligen jobba hårt på att ta ryggar de första 15 km, då vi har motvind i ca 10 av dessa. Det fladdrar rejält i flaggorna nu och jag säger att jag ändå kommer gå för en tid under 2.43. Anders är lite tveksam till den farten men det har jag hört förut. När vi tidigare gett passeringarna till tjejerna så har vi angett att som tidigast så kommer vi med en snittfart på 3.50/km men att det kan bli stora variationer beroende på hur loppet artar sig. Nu börjar det närma sig och helikoptrarna smattrar ovanför våra huvuden. Borgmästaren säger några väl valda holländska ord och sen smäller startkanonen.

Pang! Lite svårt att komma upp i fart med folk i vägen men efter 100 meter så tuffar det på. Det känns precis så långsamt och fint som det ska göra första biten och i vanlig ordning så är det en massa folk som springer om. Ligger om vartannat precis bakom eller 5-10 meter bakom Anders uppför bron. Första kilometern går på 3.54 och andra på 3.52 och nu är vi uppe på toppen av bron. Hittills så har det varit vind snett bakifrån och det förklarar varför det gått så busenkelt. Nu sätter Anders fart i den medvinden. Vi springer om en del folk och kilometern går på 3.46. Känns busenkelt men runt hörnet väntar motvind. Tjosan vad det blåser. Nu handlar det om att hitta klungor. Vi väljer att ligga i klunga några hundra meter för att sen gå i kapp nästa. Detta gör att fartvariationerna blir väldigt stora. Känns lite läskigt. Jag har aldrig sprungit en mara på detta sätt tidigare men det känns inte som om det finns ngt val. Skulle vi ligga kvar i de klungor som erbjuds så är det fart över 4 min/km som gäller och det håller inte. 4:an och 5:an går på 3.53 respektive 3.52 vilket göra första femman på 19.18 mot planerade 19.15. Det känns väldigt starkt med tanke på förutsättningarna. Upp till 9 km så fortsätter vi med samma taktik. Inget konstigt händer annat än att Anders stukar till foten på en trottoarkant vid en sidförflyttning. Inte så förvånande med tanke på att det måste se rent löjeväckande ut med alla positionsbyten i kriget om vindskydd. Kilometrarna ligger ganska jämnt, 3.52, 3.57, 3.49, 3.51. Nu kommer en sväng med medvind och farten går upp till 3.45. Jisses! Det gör att milen passeras på 38.33, fortfarande 3 sekunder efter plan.

Nu har vi passerat alla små klungor men har en stor 50-70 meter framför oss. Anders säger till mig att vi måste jobba ikapp den. Jag svarar att jag vågar inte öka farten mer utan låter honom sticka. 11:an går på 3.46 och 12:an på 3.49 men dessa är i medvind. Sussie står och langar och jag ligger ett 20:tal meter bakom Anders. Skriker till henne att det här går läskigt snabbt för tillfället. Nummer 13 går också i rasande fart och jag passerar några löpare i mitt 3.46-tempo. Nu väntar lite motvind igen och jag lägger mig bakom två killar. Dom verkar dock redan ha gjort sitt i detta lopp och håller löjligt låg fart. En kille kommer ikapp och går loss från den lilla klungan och jag hakar på. Efter ett par hundra meter så kliver han åt sidan och vi får turas om att dra. Inte vad jag planerade... Kilometern går på 3.58 och nästa på 4.00 men nu väntar medvind igen. Känner mig nu väldigt stark då det känns som om jag fått vila en hel del i den farten bakom honom. Ligger ganska långt bakom Anders nu och vi har några löpare mellan oss. Flyter på fint. Kroppen svarar helt perfekt när jag lägger mig i planerad fart igen. 3.51 på kilometer 16 följs 3.47 på den 17:e. Bromsar lite för att spara krafter. Känns helt underbart när nästa går på 3.53 trots kraftig broms. Nu börjar jag fantisera om supertider. Ja, jag vet att det väntar motvind framöver men det löser sig nog. När jag inte passar mig så har jag plötsligt ramlat ner på 3.46 igen. Damn it. Ta det lugnt nu. Har passerat löparna mellan mig och Anders och nu är han ca 50 meter framför. Kul, undrar när jag kommer ikapp?

Bromsen gjorde att jag landade på en 3.51:a igen och jag passerar 20 km på 1:17:03. Känns det igen? 3 sekunder bakom schemat men med en ohygglig mersmak. Tänker att det finns inte en chans i världen att jag missar 2.43. Yeah right… Nu är det lite blandat med och motvind och i min ensamhet börjar farten sjunka lite. 3.55 följt av 3.53 när det är dags. Nu väntar 6 km rätt in i vinden. Hade hoppats på att vara i kapp Anders men ack nej. I stället så väntar jag in en Engelsman och en Finne som ligger lite bakom. Detta för att få hjälp, för hjälp är vad som behövs nu. Det är nu helt öppet och vi springer längs en motortrafikled. Det blåser helt sjukt mycket. Måste hänga med dessa annars kommer jag inte ens hålla styrfart. Hittills har jag sprungit med föredömlig teknik men i motvinden så kryper jag omedvetet ihop lite och börjar göra det som jag inte får göra. Nämligen jobba mer med ljumskarna. 4.02, 4.00 respektive 3.57 upp till 25:an då jag ligger 27 sekunder efter schemat.

Får välbehövlig sportdryck av Sussie igen precis vid skylten som jag ganska snabbt trycker i mig. Benen är lite kalla nu efter 3 km i motvinden, men jag tänker på alla pass jag kämpat mig igenom för att komma hit. Dessutom kommer både känsla och fart öka om knappt 10 minuter. 3.58 respektive 4.05 på de följande två kilometrarna. Nu är vi uppe på krönet av bron och det är bara 15 kilometer kvar. Jag är nästan ikapp Anders och det är inte ens en timme kvar att springa. Nu djävlar!!! Kommer ner till 28 på 3.55 och nu är jag bara 5-10 meter bakom Anders. Nu är det dags att öka farten i medvinden. Men inget händer. Absolut inget händer annat än att det börjar göra ont i ljumskarna när jag försöker sträcka ut.

Dom andra bara seglar iväg i medvinden men för mig inget. Det gör bara ont. 4.03 upp till 29 var ju inte vad jag tänkt mig men det gör för ont för att springa snabbare. Bestämmer mig för att bryta. Fråga är var? Vid 30 km kanske. Fan. Så här skulle det ju inte bli. Sonja står mellan 29 och 30 och langar och jag måste råkat glömma smärtan för nästa går på 3.57. I och för sig i grym medvind men kan man bryta när man inte ens gått in i väggen? Rådslår med mig själv och bestämmer mig för att om jag bara håller en fart så att det inte gör så ont så kommer jag nog inte krampa benet heller på det sätt som hänt på så många träningspass. Jag trycker i mig en gel och fortsätter. Nu ska vi runda parken och det är sid- eller medvind fram till strax efter 35 km. Alla planer på att göra en bra tid är borta men jag tänker i mitt stilla sinne att jag måste ju banne mig under 2.50 så att jag får vara med på min egen lista. Skam vore det annars. En bieffekt av när min ljumske börjar dra är att jag kommer inte upp i steget så det såg nog bedrövligt ut i min demonstration av dålig löpteknik. Det är ganska jobbigt att springa med den stilen men jag är egentligen inte så trött i övrigt så det känns jättekonstigt att lalla på i den farten. Upplevd ansträngning är som slutet på ett vanligt långpass. Har aldrig varit med om ngt liknande. Vid varje kilometermarkering så tror jag att det ska stå 5.00 på klockan men i stället står det 4.05, 4.05, 4.01, 4.06 samt 4.08 fram till 35 km. Skumt. Mycket skumt. Detta är en fruktansvärt tråkig del av banan så det känns skönt att det är över. I gengäld är det dags för motvind igen. Farten sjunker markant och när jag kommer till Sonja vid 37 km så är det 8.34 på dessa två kilometrar. Skärper till mig lite och gör 4.10 på nästa och sen får jag hjälp av en kille som kommer bakifrån och då är det 4.05 trots motvinden. Har dock inte motivation att haka på så länge. Det enda jag egentligen bryr mig om nu när alla chanser till en vettig tid är borta är att komma i mål. Har 4.14 upp till 40 och sen 4.25 ner till 41 km. Trots detta så passerar jag en hel del löpare. Bland annat den engelsman som såg så stark ut när dom seglade ifrån mig vid 28 km. Nu är vi nere i centrala Rotterdam och publiken får mig att skita i smärtan och slugga lite igen så sista 1200 går på 4.45. 2.47.26 stannar klockan på.

I mål så är jag fruktansvärt besviken och ljumskarna gör så satans ont att jag kan knappt hålla borta tårarna. Promenerar långsamt upp mot dom andra och när jag kommer upp får jag höra att Anders missade att gå under 2.45. Skit. Trodde verkligen att han var hemma när han drog iväg efter 28 km. Nåja, efter lite promenerande och en dusch uppe hos Anders så känns det bättre i benen. Vi drar iväg för att leta upp käk och hittar ett suspekt rökigt hak som har en kött-tallrik med goda såser och en välförtjänt öl innan hemfärd. Får tag i Stefan på telefon när vi sitter på tåget och han verkar ha haft en jobbig resa han med. Synd synd. Analys: Jag har vänt och vridit på loppet i en vecka nu och jag ser fortfarande inte vad jag kunde ha gjort annorlunda. Känns inte som om jag låg på högre ansträngningsnivå än vad jag brukar göra och jag fick inte väggkänsla heller. Det är nog bara att konstatera att jag gick in i loppet med viss risk för problem och att det inte höll. På så sätt är jag ändå rätt nöjd. Den som inte försöker kan heller aldrig misslyckas. Men jag skulle ljuga om jag påstod att detta var vad jag tänkt mig…

På pluskontot:

  • Alltid lika skoj att åka ut och tävla med klubbkompisar även om Stefan hamnade lite ur synk med oss genom att komma ner och åka hem en dag senare än oss andra.
  • Suveränt bra langare
  • Intressant bilfärd runt hela banan på lördagen. Men jag vet inte om jag kommer att göra om det. Man inser hur sjukt långt ett maraton är när man åker bil runt banan och det tar två timmar. Med bil…
  • Bästa löpkänslan på evigheter under halva loppet Jag har fortfarande inte brutit ngt lopp

På minuskontot:

  • Blåsten
  • Benen

Tack alla ni som har hjälpt mig på vägen. Speciellt LN som alltid är engagerad samt mina intervallkompisar Anders och Kvisten som slitit med mig under hundratals varv i Sätra och på Bosön. Dessutom extra stort tack till Sonja och Sussie som ställde upp och langade till oss. Ovärderligt. Nu startar satsningen mot en rejäl revansch.

Overall place 132 / 7317
Category place 21 / 1059
Speed 15,121 Km/Hour
Net split times (difference)
5 Kilometer 19:18 (19:18
10 Kilometer 38:33 (19:15
15 Kilometer 57:53 (19:20)
20 Kilometer 1:17:03 (19:10)
Half marathon 1:21:18
25 Kilometer 1:36:52 (19:49)
30 Kilometer 1:56:49 (19:57)
35 Kilometer 2:17:14 (20:25)
40 Kilometer 2:38:18 (21:04
Gross time 2:47:32
Net time 2:47:26