BAMM 2003
Ja, så var man på plats i Björkliden. Efter pastabuffén satte vi igång med de sista förberedelserna. Stuvade om, checkade och dubbelcheckade att all obligatorisk utrustning och mat fanns med. Invägningen visade på knappt 10 kg för våra båda ryggsäckar med Tomas några hekto tyngre än min.
Efter en natts dålig sömn så bussades vi ut mot starten och den låg inte där bussen stannade utan 250 höjdmeter upp på fjället så det var bara att knata. Tittade en del på de andra lagen och vissa såg alldeles för starka ut, men Tomas förklarade för mig att vi är faktiskt bra tränade för uppgiften. Ok, men vi bestämde i alla fall att gå ut avvaktande och försöka ha koll på de andra. 10 minuter innan start fick vi karta och kontrolldefinitioner och det såg ut som om det fanns möjligheter att göra misstag redan till första kontrollen så det gällde att ta det lite varligt här.
Pang, starten går och vi ligger bland de 3-4 första lagen de första minuterarna men sen börjar folk sprida sig som en solfjäder känns det som. Jag gillar inte de vägval de tar utan säger till Tomas att vi ska köra ett eget och han litar på mig. :-) Måste erkänna att det kändes lite nervöst att vi redan efter 15 minuter inte såg några andra lag åt något håll men när vi kom ner till första så förstod vi att vi måste vara i täten för i branten uppför nästa berg syntes inga lag.
Efter det så hände inget dramatiskt förutom att klättringen var ganska tuff. Tomas höll sig lite framför i branterna och höll upp farten. Han blev lite orolig när jag var full av mjölksyra men jag förklarade att jag skulle trampa ur den och när det visade sig att det stämde så blev han lugn. :-) Vi fick reda på att vi ledde vid bemannade kontrollen och när vi dessutom sprang om många lag ur de andra klasserna gav det en enorm kick. Enda missödet var en stukad fot
men efter 30 sekunder så kändes det inte så att det störde.
Andra halvan så körde vi på bra men var noga med orienteringen. Passade på att njuta lite av den bedårande utsikten också. Helt fantastiska vyer när vi sprang ner från Lapporten mot Abisko till. När vi kom ner mot nattlägret insåg vi att fortfarande var först och kostade på en spurt. Sen blev det en nervös väntan. Vi ville ha minst 5 minuter för att kunna göra vårt eget lopp i jaktstarten. Vi fick drygt 11! De andra lagen sa att dom missat en del och i så fall skulle det betyda att dom var ganska löpstarka, så nu kändes plötsligt inte 11 som så mycket. Det blev många timmar att fundera. Dom fördrevs förutom att fundera till att äta mycket... Tomas visade sig ha oanade talanger i att äta godis samt att sova i miniatyrtält. :-) Själv sov jag halvdant och vaknade upp 06.01 med magknip av godiset. Nå, det gick att åtgärda så 08:00 var det dags.
Vi var betydligt med sammanbitna nu och bestämde oss för att köra järnet men inte stressa i orienteringen och att göra vårt eget race. Ner till första kontrollen blev det dock ett litet missöde då den stigen vi följde i låglandet plötsligt grenade sig och normalt går stigarna ihop igen, men icke denna gång. Den tog tvärslut i ett myller av bäckar och vide så vi vände helt om. Kostade ca 3 minuter misstänkte jag men vi kom fram till första kontrollen iaf. Sen hade vi 2 kontroller och 800 höjdmeter på raken framför oss. Satan va jobbigt det var! Kände dock att vi höll ett bra tempo och vi gick ifatt vinnarna i långa mixen som hade smitit förbi oss. Hälsade på dom men dom var inte riktigt kontaktbara. Nu var det bara att köra på. Upp till toppen och sen full fart neråt. Bommade 1 minut på sista kontrollen men sen var det defilering. Vi kostade på oss att slå av på takten lite för att kunna öka om det kom upp någon bakom men i mål var vi FÖRST!!! Helt fantastisk känsla att stämpla ut men nervöst att vi skulle ha tappat någon utrustning och få tidsstillägg. Vi klarade oss dock utan missöden. :-)
Härligt lopp och till Björkliden kommer jag att återvända!
Tack Tomas för bra teamkänsla och att du var så positiv hela tiden. Samt inte minst draghjälpen uppför!