OS – Aten 2004
Torsdag 19/8 - På Arlanda möttes tre förväntansfulla killar som skulle ner till
Aten och kolla på OS. Kändes nog fortfarande lite overkligt. Har planerat resan
i 1½ år och nu är det äntligen dags och vi var nyfikna på om vi skulle bli
hämtade på flygplatsen av vår värd eller om vi blivit blåsta. 16.55 landar vi i
Aten och det första som händer är att en funktionär tror att jag är deltagare
när jag kommer i min tröja med olympiska ringar. Sånt blir man glad av. Utanför
ingången står en grek, i vår bedömning 15 år gammal och väntar på oss. Eeeh,
hur ska han kunna köra in oss till Aten? Körkort har han iaf och vi kommer till
en riktig lägenhet. Lite långt bort känns det som men vår värd lovar oss
frukost och skjuts till tunnelbanan på morgnarna. Värden har sett våra undrande
blickar och berättar för oss att han faktiskt är 29 år. Ut till Glyfada sen för
att käka och dricka lite drinkar och sen i säng vid tvåsnåret.
Fredag 20/8 – Upp klockan 07.00 och jag var inte det minsta trött av någon
anledning. Klockan 8 satt vi på tunnelbanan på väg till Olympiastadion. Lite
nervöst om vi skulle hinna då det skulle kunna ta tid med säkerhetskontroller
och promenad från tunnelbanan. Vi kommer fram och WOW, vilka anläggningar. Vi
ÄR på OS och det är så häftigt. Lång promenad till Olympiastadion och in men
vad häftigt. Vi sitter på arenan och där borta värmer Carro upp inför 100 meter
häck och visst är det Christian Olsson som kommer in för trestegskval… Carro
springer bra och Christian hoppar suveränt. Vi sitter precis ovanför
längdgropen och det var kul att det gick s bra för Christian! Nästa gren är
höjden i sjukampen. Det är ganska tomt på stadion eftersom det bara är försök
och bakom höjdhoppsställningarna är det väldigt tomt. Vi ser att några svenskar
går ner för att försöka sitta där och hakar på. Först vägrar dom att släppa in
oss men efter ett tag ger dom med sig. Svenskarna formligen väller in och vi
sätter oss strax bakom Carros familj och ett par platser från Veronica Wagner.
Höjdhoppet ska strax börja och alla hejar på Carro och hon vinkar glatt. Sen
när dom börjar formligen exploderar det. Vi sjunger och hejar så att rösten är
på väg att försvinna och när Carro till slut river ut sig är jag helt slut.
Tänker att det här går inte att toppa. Men det skulle visa sig att det gick…
Ner på stan ett tag för
att ta en bira och käka lite och sen tillbaks igen till arenan. Nu är det dags
för 200 meter och kula för Carro samt en av mina favoritgrenar, 10 000 meter
för herrar med Haile och Bekele. Och så herrarnas höjdkval förstås.Vi har
platser precis vid mållinjen och det blir en fantastisk kväll. Stefan Holm ser
ut att vara i kanonform, Freitag misslyckas totalt och tyvärr också Staffan
Strand och Linus Törnblad. Men Carro är stabil. Hyggligt lopp på 200 meter och
PB i kula. Det börjar kännas tryggt. 10 000 meters loppet blev suveränt och jag
fick gåshud över hela kroppen när jag såg Kenenisa Bekele springa. Tävlingarna
tar slut sent och vi är hemma strax före ett. Varvar ner lite på terrassen och
sen i säng, i morr’n vill vi se guld!
Lördag 21/8 - Upp igen tidigt för att hinna ut till längdhoppet i sjukampen. Har
platser ovanför längdhoppsgropen och det är nervöst. Visst leder Carro
ordentligt men längdhoppet i VM var ju riktigt läskigt. Måtte hon nu inte
trampa över. Jodå, visst trampar hon över. Nu var pulsen hög. Snäääällllla, kan
hon inte säkerhetshoppa nu…och det gör hon. Pust, runt 6.50 är helt okej. I
sista hoppet är det full satsning och YES, 6.78! Nu känns det avgjort.
Nu har vi dessutom fått
veta att J-O är vidare i pingisen så det är bråttom att fixa biljetter till
finalen innan dom tar slut så vi drar ner till Monasteraki för att försöka
hitta något på svarta marknaden. Polarna får det uppdraget medan jag byter om i
några buskar för att ta mig en löptur i stadsparken. Ca 38 grader i den
svårfunna skuggan gjorde att det var mer än lovligt jobbigt att springa. Kommer
ner till dom på en uteservering sen och genomsvettig får jag veta att vi har
biljetter till finalpasset. Vaskade av mig inne på en toalett på restaurangen
och sen en välförtjänt öl. Softar lite och sen upp till Olympiastadion för att
fika lite och bänka oss för finalen.
Spjutet går riktigt bra
och nu räknas det i mångkampstabellerna. Ska hon kunna slå Europarekordet? Guldet
är hemma men det vore kul med ett rekord också. På 800 meter ser vi rätt snabbt
att det är nog för långt borta men visst vinner hon. OS-GULD!!! På arenan
spelar dom Dancing Queen, Carro dansar, hela stadion applåderar och det känns
magiskt. Dessutom gör Musse ett suveränt lopp på 3000 meter hinder och jag
skriker mig hes även där, så häftigt att han går till final. Fan vad stolt man
är över att vara svensk! Utanför arenan finns en fontän och runt den är det hur
många svenskar som helst. Inte så många som vågar hoppa i p.g.a. vakterna men
alla dansar runt och sjunger OS-GULD - OS-GULD. Vi blir kvar ett bra tag innan
vi kommer hem. Skulle egentligen gå ut med vår värd men klockan 3 är vi
fortfarande kvar på terrassen och vi lägger ner det. Sover hur gott som helst.
Söndag 22/8 - Sovmorgon! Åh vad skönt det kan vara att få vila lite. Dagens
schema består av beachvolley och friidrott. Vi åker ner till beachvolleyarenan
vid två och vår värd säger att vi kommer palla max en timme i värmen. Men, vi är
svenska solälskande vikingar och låter oss inte nedslås. Suveräna matcher,
suverän DJ och cheerleaders gör eftermiddagen till ett riktigt party. Vi sitter
längst fram på arenan och med jämna mellanrum spolar dom av oss med vatten i
slangar. Det dansas, sjungs och hejas. Vilken häftig sport att gå på. Humöret
är på topp!
Tyvärr så är det strul
med spårvagnen när vi ska därifrån och jag börjar oroa mig för att vi ska missa
höjdhoppsstarten. Vi får springa allt vi kan de sista 2 km till Olympiastadion
och jag kommer in precis när Stefan hoppa på 2.20. Pust! Helt genomsvettig ser
jag systrarna Kallur springa och nu kan det börja på allvar för kvällen.
Höjdtävlingen är jämn och det är många kvar på höga höjder. Det känns inte
riktigt bra det här. Häftigt när det blir dags för Stefan att hoppa samtidigt
som Christian dock! Herr Olsson gör ingen besviken när han tar ledningen
direkt. Känns stabilt! När han sen gör ett jättehopp som blir bortdömt för
övertramp tror man nästan att han kommer greja 18 meter… Stefan däremot är nere
för räkning men när han klarar 2.34 så exploderar vi svenskar. Av bara farten
tar han 2.36 och nervös väntan. Plötsligt har alla rivit och allt exploderar!
Återigen Dancing Queen och total lycka. Strax därefter är även guldet klart för
Christian Olsson och det känns helt overkligt! Inne på arenan avslutas det med
100 meter för herrar och det är också skithäftigt. Nu rusar vi ut och dansar i
fontänen. En massa svenskar är i och folk runtomkring undrar vad det är för
häftigt släkte! Poliserna tröttnar på oss och stänger av fontänen och blåser i
sina pipor… Efter några öl drar vi vidare in till stan och segerfest. Det är
helt sjövilt inne på svenskbaren och det är bara att njuta. Går igång ganska
bra efter att bara käkat frukost och en varmkorv på hela dagen men vad gör det
en dag som denna! Kommer hem på morgonkvisten men det är lite sovmorgon i
morr’n så det gör absolut inget.
Måndag 23/8 - Bakis. Varmt. Bronsmatch i pingis. Bara att masa sig upp och bort
till ny arena. Vet inte om det är inbillat supervarmt eller om det är bristen
på sömn som gör att det känns så men när vi kommer in i arenan känns det
bättre. Luftkonditionering är en av de bättre uppfinningarna här i världen! Vi
har platser en bit från svenskklacken och bestämmer oss för att byta dit. Känns
bra att sitta bland alla andra blågula. Kungen är på plats och har lyckats
sätta flaggan upp och ner till allmän munterhet. Han vrider om den till slut på
uppmaning från oss i klacken! Nu äntrar även pingiskungen arenan. Vi sjunger och
klappar men han är aldrig med riktigt i matchen känns det som. Blir irriterad
på kineserna i klacken som medvetet stör honom genom att fotografera med blixt
och ropa i servar. Men vi sjunger ”han är kung och det vet han om” och det
uppskattas. Stående ovationer efter matchen och jag blir intervjuad av någon
utländsk tidning och får berätta om J-O och vad vi sjunger. Efter det så fixade
vi lite kanotbiljetter och sen blir det OS i soffan hemma och en skön lugn
kväll med lite Ouzo och Breezers. Det behövdes.
Tisdag 24/8 - Vilodag!!! Ja, Steffo skulle visserligen kolla kajak på morgonen
men jag och Tompa fick sova ut. När Steffo kom tillbaks vid lunch drog vi ner
till stranden och hade en riktigt skön dag. Lekte med boll i vattnet hela eftermiddagen
och jag kände att det var klar DAMP-varning på mig efter en hel natts sömn. För
att åtgärda detta blev det 10 km löpning bland galna hundar, bilar och trasiga
trottoarer. Efter det en bra middag där jag råkade välta en tallrik grekisk
sallad på golvet men det gick bra ändå. Stack sen upp till svenskbaren för att
se vad som hände och där fick vi rapporter om att J-O varit vild kvällen innan…
Träffade några trevliga svenska tjejer, varav en från Triathlon Väst och vi
höll igång ganska länge innan det blev taxi hem. Rapporterna hade kommit om att
brottarna gått till semi så då visste vi vad vi skulle göra i morr’n kväll. Mår
sååååå bra!
Onsdag 25/8 - Nu var det lite nervöst om vi skulle få tag i brottningsbiljetter
så vi stack till Monasteraki i god tid för att försöka handla biljetter. Inga
problem alls och sen upp mot brottningsarenan som låg en bit bort. Kändes skumt
att gå på brottning! Hade pissplatser men smet ner i klacken istället och satte
oss framför Ulrika Knape och Anna Lindberg. Hur mycket matcher som helst och
man blev helt yr i bollen. Plötsligt var det dags för Jimmy Samuelsson att
fightas om bronset men han var helt rökt. Nå, Ara ska ju ta guldet så det känns
inte så farligt. Laddar lite med öl och humöret stiger. Ara kommer in och vi
sjunger ”Abrahamian, Abrahamian, OS-guld till Abrahamian” á la Fader Abraham.
Känns bra! Men sen kommer en konstig match. Det händer ingenting i princip, dom
stångas och endast två poäng på varning delas ut. Ulrika Knape gnäller om att
vi står upp och skymmer. Hallå, det är OS-final! Plötsligt så slutar det. Vad
nu då? Ska dom inte fortsätta? Domaren höjer den andra killens arm och Ara är
hur besviken som helst.
Vi åker in till stan för
att försöka hitta stället där eventuell segerfest skulle hållas men lyckas inte
och käkar lite. Ara’s tjej och hans kompisar dyker upp men det verkar inte som
om det blir någon silverfest. Åker ner till svenskbaren i stället för att
försöka hitta lite fest men det är ganska lugnt och vi tjattar med lite norrmän
därnere som är trevliga.
Torsdag
26/8 - Ingenting inplanerat
idag på dagen så det fick bli stranden. Skönt att slappa lite och ladda inför
fotbollen. Vi räknar kallt med att få biljetter utanför arenan och det gick
bra. Kunde t.o.m. pruta. Kommer in precis vid avspark och sätter oss på
suveräna platser i solen men inte på samma sida som svenskklacken. Vi lyckas
dock skrika så att det hörs till andra sidan. Mäktig känsla att på 3 personer
kunna köra ”andra sidan är ni klara” och hela klacken skriker tillbaks
”jajamensan fattas bara”. Folk omkring oss skrattar och är mäkta imponerade!
Tjejerna spelar bra men tyskornas målvakt är ypperlig och har det rätta flytet
så återigen blir det torsk i en placeringsmatch. Vi bestämmer oss för att se
finalen också och nu rumlar det in brassar överallt runtomkring oss. Har visst
hamnat mitt i deras klack och vi befinner oss som i en ö av gröngult omgiven av
ett amerikanskt hav. Lite svårt att sjunga med i dom brasilianska sångerna men
olé, olé grejar man alltid.
Matchen har ett grymt
tempo och jag har aldrig sett så bra damfotboll i hela mitt liv. Jisses vilka
skott och dribblingar. Martha är grym och Brasilien dominerar stort men
förlorar ändå på övertid. Den förlusten känns ändå som vi kan leva med efter
att ha bjudits på stor underhållning. Nu är den stora frågan, kommer de svenska
tjejerna komma till baren ikväll trots förlusten?
Vi åker upp för att käka
i Plaka men går förbi baren först och är det inte Stefan Holm som sitter där?
Jodå! Jag går fram och grattar till guldet och vi snackar lite och fotar. Han
är mkt nöjd med tillvaron. Fler svenskar dyker upp och vi går iväg en sväng för
att äta och sen tillbaks. Nu har Eddy Bengtsson och Björn Bergh dykt upp också
och folk flockas i och utanför baren. Holm har sms-kontakt med Linus Thörnblad
som verkar vara tillsammans med damlaget och tjejerna ska tydligen dyka upp
senare. Kul! Träffar de söta tjejerna från Gbg igen och sitter och ljuger lite
och då plötsligt kommer hela gänget. High-fajvar Vickan på vägen in och nu ska det
dansas. Vips är vi inne på fredagen…
Fredag 27/8 - Vilken start på ett helt sjukt dygn. Jag får ett långt snack med
min stora idol Hanna Marklund och sen med Caroline Jönsson som är lite besviken
men otroligt trevlig. Jag berättar att jag har en skruvad kompis hemma som
håller på MFF och hon skickar hälsningen till Dino att han är en mycket klok
man. Men tjejerna är helvilda och det blir en massa dans och drinkar. Skönast i
hela gänget är nog Vickan. Hon bjuder på sig själv hela tiden och sitter på
axlarna på folk. Tar på sig peruk och är allmänt vild. Men hon vägrar flytta
till Umeå till min besvikelse. Får syn på en svart kille med mycket studs i
benen och visst är det Musse. Vi snackar lite löpning och han är djävligt nöjd
med resultatet i form av PB i en OS-final. Robban Kronberg verkar riktigt nöjd
trots missad final och jag fascineras av hur bitig han är. Trodde inte riktigt
det men jag kände mig ganska klen bredvis. Försöker övertala honom att köra
3000 meter hinder men han tycker det är för långt. Tiden bara rinner iväg och
plötsligt inser vi att kanotfinalerna startar snart. Hem och hämta biljett och
lite konstgjord andning på väg till kanotstadion.
Jag börjar bli lite trött
framåt 9 på morgonen men kanotkillarna väcker mig med ett guld. Vilket lopp dom
gör! OS-GULD! Trodde det var kört halvvägs när italienarna såg urstarka ut men
sen bara kom dom. Vi sitter precis vid mållinjen i svenskgänget och min röst är
nästan helt borta när dom korsar mållinjen. Henkes farsa är helt vit i ansiktet
och genomsvettig. Kan inte vara nyttigt med barn som tar OS-guld! J Till slut får vi åka hem till AC’n. Har i detta läge en viss känsla för
hur vampyrer känner sig när dom hamnar i solen…
Sover ett par timmar och
sen till Olympiastadion igen. Känns som om man är hemma här. Vi har inga
biljetter och dom är tokslut men Stefan och Tomas lyckas hitta tre stycken hos
en svartabörshaj utanför arenan till överpriser. Men vad gör man inte! Nu ska
vi se Carro ta ett guld till men det vill sig inte riktigt. Det blir dock
riktigt bra tävlingar rent allmänt med en rafflande stavfinal där min favorit
Toby Stevensson (han med Jofa-hjälmen) tyvärr inte riktigt räcker till. Åker
hem med en lite sväng förbi baren men stannar bara en kortis. Känns tungt att
veta att man ska upp 06:00 när klockan är två men vad gör man inte för
kanottjejerna.
Lördag 28/8 - Trötta killar som masar sig
iväg till kanotarenan. Kommer iväg från lägenheten 06:30 och hinner dit en
kvart innan det börjar. Efter ett tag är det dags för Stefans kompis Anna att
köra final i K2. Tjejerna satsar hårt men orkar inte häng med ända in. Starkt
att dom tog sig till final iaf. Nu börjar det kännas lite vemodigt nästan. Bara
ett pass kvar innan hemfärd. Men det är friidrott, det bästa!
Spenderar dagen med att
titta på Akropolis och att shoppa presenter till nära och kära. Otroligt många av deltagarna som verkar vara
ute på shopping/sightseeing också så har näst sista dagen av spelen. Efter ett
tag blir vi lite trötta och sätter oss på en uteservering och sen upp till
Olympiastadion. För sista gången.
När vi kommer dit känner
vi återigen att det är det här som är OS. Så himla häftigt. Ligger utanför på
gräset ett tag och bara njuter. Tävlingarna blir otroliga. Vi sitter precis vid
damernas höjd och det är absolut världsklass. Kelly Holmes vinner 1500 efter en
grym löpning, Borza 800 meter efter en superspurt och sen kommer 5000 meter.
Min höjdpunkt för kvällen. Men Etiopierna kör inte samma lag-race som på 10000
och Hicham är obeveklig i spurten. Kändes som om han skulle bli svår att slå
när det var lustempo första 4000 metrarna men ändå, Bekele kan ju spurta
hyggligt han med. Trist men rättvist och en stor prestation.
Men, allt roligt har ett
slut och nu var det bara att åka hem och packa för avfärd på söndagen. Kändes
lite konstigt att det är över men vi kommer i säng till slut. Manolis kommer
och hämtar oss på morgonen och sen var det hejdå Aten.
Tack Aten och tack till
mina roliga reskompisar!